Solcellsstyrd bevattningspump

Åker man bort en vecka i början av säsongen bör man se till att bevattningen i växthuset kan sköta sig själv. För två år sen (tror jag det var) köpte jag en solcellsstyrd pump till ett bevattningssystem som jag tänkte ha i mitt växthus i Nöbbele. Nu blev det aldrig något växthus på Villa Linnea och pumpen har legat på vänt tills nu. Äntligen har den kommit upp.

Vattenbehållaren innehåller 80 l rent vatten (inte regnvatten). Tunnan är (tyvärr) i plast, men jag bortser från det just nu. Fungerar det här som jag har tänkt mig vill jag byta ut plasttunnan mot ett ekfat. Pumpen sitter på en av de mest solbelysta platserna i trädgården. Pumpen fungerar trots att det inte har varit så mycket sol. Det ljus den får på sig räcker tydligen till ändå.

Under dotter- (fyller år) och barnbarns-veckan i Tyskland ska den hårdköras så att tomatplantorna inte har torkat och vissnat under vår bortovaro. Vi har unge herr Traktor som backup, men man kan inte belasta en hårt arbetande ung man för mycket med vattenpassning, tycker jag.

Det som återstår nu är att fördela vattnet i de hinkar som är placerade i pallkragarna med tomatplantor. 15 m tunn slang var med i förpackningen och dessutom 12 "delare", 12 utkastare och 12 hållare för utkastarna. Allt pyttesmått, men helt funktionellt. Helt klart skulle jag ha behövt fler om hinkarna skulle ha fått varsin vattenutkastare. Totalt står det över 20 hinkar på tomatsidan. Alla hinkar är inte fyllda än, men det finns fler plantor på gång, både körsbärs- och växthustomater.

Fungerar det här ska jag absolut köpa till mer slang och fler anslutningar.

Gurkplantorna är satta direkt i pallkragarna, så där får manuell vattning gälla.

Växthusgurkan ´Flamingo´ och Druvgurkan ´Rhensk druv Hg´ (till inläggning) får samsas i två uppsättningar pallkragar.

Kolla in den första växthusgurkan!

 

Vill du läsa mer om den solcellsstyrda pumpen klicka här (på engelska) eller här (på svenska).

Så här ser det ut när slangarna är inkopplade. När sen pumpen går i gång (var 3:e timme) droppar det vatten ur de pyttesmå munstyckena.

Oj, vilket pillergöra det var att montera i hop slangarna med de t-kors som var med! Det tog tid och till slut gjorde det riktigt ont i fingrarna. Nu återstår den stora hårdtesten när vi reser bort en vecka. Innan dess får den gå på läge 5 (= den längsta bevattningstiden) så vi får koll på ur mycket vatten "maskinen" drar.